Hmm,, den är svår,, beror på hur man tänker, om jag skulle svara på hur jag känner just nu skulle jag nog svara att det är min sambo,, men om vi ska gå bak i tiden..
kan faktiskt inte säga att jag varit kär i någon av dom innan jag träffade jonas, så det måste nog vara han som var min första kärlek,  han var den jag flyttade ihop med först och den jag delade ett liv med.
jag kan inte förneka att jag inte älskade honom, det gjorde jag, otroligt mycket, vi gjorde allt tillsammans
och vi var som bästa vänner, vi gick igenom båda bra och dåliga saker, vi var förlovade, vi hade hund tillsammans,
vi var tillsammans i 18 månader ungefär till och från, med många om och men, till slut tog det helt slut och vi båda
gick vidare, idag kan jag inte riktigt minnas vad som var så speciellt med honom, men jag tror det var att han tog mig för den jag var, och älskade mig hur jag än såg ut. han hade ett väldigt stort hjärta.
ställde alltid upp, men jag tyckte det var mycket som blev negativt med när vi var tillsammans, jag umgicks aldrig med mina vänner och jag stängde mig inne i min lilla bubbla, gick knappt ut om inte han var med mig.
det sättet det tog slut var inte det roligaste heller, då vi båda inte riktigt hade kommit över varandra riktigt.
och sen försökte man igen, och igen, och igen, och till slut fick det vara nog, så vi skildes åt, men som vänner
och det var väldigt skönt.  idag pratar vi aldrig nästan, då han har sitt liv och jag har mitt, någon rad på facebook chatten har det blivit någon gång bara, japp men det var min första kärlek iaf.

nu ska jag ner i tvättstugan, tjing tjing